Frukost-fetisch

Att äta frukost i lugn och ro är bland det bästa jag vet. Helgerna är ju såklart det naturliga forumet för det. Och då ska det finns "allt" på frukostbordet.


Det här började redan när jag var liten och bodde hemma hos mamma och pappa. Jag var morgonpigg och gillade också då att baka. Så det var inte ovanligt att jag gick upp först, bakade bröd (om jag hann) och dukade fram frukost till hela familjen. Och då dukade jag fram allt som kunde tänkas kopplas ihop med frukost inklusive morgontidningen till pappa. Det är ju inte så konstigt att det här med frukost ligger mig så varmt om hjärtat.


Nå väl - vad ska finnas på ett frukostbord för att det ska vara riktigt bra? Ja, förutom flera sorters bröd, både hårt och mjukt, och smör så vill jag ha youghurt, filmjölk, müsli, juice (helst färskpressad såklart) ostar, korvar, skinka, marmelad och kokta ägg. Små smoothies är också välkomna. Färsk frukt i bitar - mmm! Och trevligt sällskap så klart. Vi har rätt många gäster vid vårt frukostbord och kan vara allt från två till tio personer. Inget är egentligen ovanligt. Och sen ska man sitta och äta länge och prata och umgås. Det är en riktigt bra start på dagen - även för trötta tonårsbarn som egentligen helst vill sova. Men när de väl är uppe så gillar dem det. Och våra barn har definitvit smittats av min min frukost-fetisch för de vill gärna bjuda sina kompisar som sovit över på "riktig frukost".



För dem ska då frukostbordet också bjuda på "Marias Specialchoklad" som de döpt den till. Det är varm mjölk (gärna Baristamjölk men det funkar med vilken som helst) som man vispar upp till ett skum medan man värmer den på spisen och sen häller i höga glas som man lagt mjölkchokladbitar i. Rör lite i glasen så att chokladen smälter och löser sig i mjölken. Toppa med lite vispad grädde och sen lite ringlad chokladsås på toppen. Alltså en riktig sockerkick.

Min mellandotter är den som är mest kompis med mixern och gör smoothies i alla de smaker. Allra helst tropiska med tex ananas, mango, banan och kokos men då blir det oftast lite för mycket för oss andra. Hon däremot kunde tidigare bara tänka sig vitt formbröd och där går ju våra smaker isär rejält kan man ju säga. Nu har jag emellertid efter lång tid av bakande av allehanda sorters bröd lyckats få även henne att äta en del av mina surdegsbröd, men det tog tid vill jag lova. Men det har också varit en utmaning i mitt bakande - att kunna hitta ett sätt att baka bröd på så att det även passar henne. Alla andra i familjen säger oftast Mmmm om allt jag bakar och det är ju trevligt men man ska inte underskatta utmaningar. Dem driver en framåt.