Min gamle vän är död

Förra söndagen hände det som inte får hända men som i och för sig inte alls var oväntat. Min gamla trotjänare Herr Bosch dog. Mitt i knådandet av ett surdegsbröd dessutom. Jag har faktiskt bara gått och väntat på det eftersom han tydligt börjat visa tecken på åldersom och jag räknade ut att han inköptes för över 20 år sedan. Jag fick köksmaskinen av min pappa 1989 och då var den inte ny utan inköpt några år tidigare. Det har alltså varit en helt fantastisk maskin.

Nåväl - just den morgonen var jag ju tvungen att lösa det just uppkomna problemet och det innebar att för hand knåda en surdeg.
Vilket jäkla jobb!
Armarna värkte och var som spagetti efteråt och degen var långt ifrån i samma skick som den hade varit om den fått en omgång av Herr Bosch.

Det blev i alla fall ett riktigt bra bröd - ett Citronbröd bakat med Manitoba Cream. Mmmm!

Sen gick dagen och jag hade sorg. Kände att det var något som fattades mig, att det liksom var en del av mig själv som också dött. Framåt eftermiddagen fick jag nog och tittade jag min man i ögonen och frågade om han inte ville följa med mig och köpa en ny maskin?

- Nu? frågade han och tittade minst sagt förvånat på mig.
Men när jag förklarade för honom at vi kunde jämställa Herr Boschs bortgång med att tex alla TV-apparater i huset skulle ha gått sönder så fattade han galoppen direkt och sa:
- Vi åker - nu direkt! (Jag har en väldigt snäll och klok man.)

Sagt och gjort! Det blev en tur till Media Markt i Nacka Forum och där inhandlades en ny maskin. En röd fin - Bosch så klart. (Man skulle kunna säga att detta är en lite kvinnligare variant.) Otroligt snygg.
Sen var jag förstås tvungen att köra en provdeg morgonen efter för att se om Fru Bosch kunde hantera en deg med samma skicklighet som Herr Bosch gjort - och det kunde hon. Jag är helt säker på att vi kommer att trivas bra ihop. Och Herr Borsch har tillfälligt fått flytta ner i matkällaren tills jag kan förmå mig att slänga honom på en soptipp. Men det kommer. Jag behöver bara lite tid att summera våra år ihop innan det är dags för ett sista farväl.

Ja, ja, det viktiga är att jag har en ny trotjänare och vi kommer förhoppnigsvis att få minst 20 härliga år tillsammans.

Min nyinflyttade kompis - välkommen!